lördag 7 mars 2015

Ett och ett halvt dygn


tog det från start till mål. Hemresedagen började tidigt, redan vid 6-tiden. Jag och min resfeber! Men det var väl tur att jag vaknade så tidigt, för någon timma senare var Annika redan på plats efter en lång och tröttsam resa med nattbuss från Hua Hin. Nu tar hon över lägenheten igen! 
Sista frukosten åt vi ute, på Kallots. Färskpressad apelsinjuice......


Och så var det väntan. På Phuket International Airport, på väg till Singapore...........


Men flyget var i tid, och molnformationerna vackra


och när vi började inflygningen mot Singapore var solen på väg ner.


Alla båtar.......


Changi, Singapores flygplats, var något alldeles extra! Om man nu måste tillbringa fem timmar på en flygplats så väljer jag definitivt den här. Tänk bara - heltäckningsmattor precis överallt! Det var väldigt behagligt att gå på........


Det finns hur mycket restauranger som helst på Changi, men vi hamnade på en snabbmatsrestaurang. Vi var så extremt hungriga, så vi valde första bästa som såg ut att ha hyfsad mat. Och den var faktiskt mer än hyfsad! Kycklingburgare Mexicana - starka och goda!


Free wifi fanns det förstås. Så vi slog oss ner i viloavdelningen ett par timmar innan det var dags att ta sig till nästa flyg - mot Helsinki!
Närmare tolv timmar tog det. Kul var det inte, men nödvändigt. Vid sextiden på morgonen landade vi, och sedan var det väntetid på ett par timmar igen innan vi äntligen fick gå ombord på Göteborgsplanet. 
Men resan var inte slut med det. Flygbuss till stan, tre timmar (som vi använde till att bl.a. äta räkmackor hos Feskarbröderna i Nordstan) väntan på bussen till Burö, och sedan färjan hem. Och där mötte Monica upp och körde oss och vårt bagage ända till dörren! Nu hade vi varit på resande fot i ett och ett halvt dygn.....Men vi ska inte klaga - resan har gått som på räls utan en enda försening. Visst är den lång, men ska man stanna i Thailand i tre månader så är det en smäll man får ta........


Så var vi hemma på Rörö igen då! Grått och trist, men vackert ändå på något vis. Men vi frös!
  

Och hemma tokblommar orkidéerna - allihop! Jag tror att de gillar blomskötaren bättre än oss. Jag måste fråga honom vad han gör egentligen?


Kylskåpet ekade tomt, så jag fick gå en sväng till affären och samtidigt hämta posten. Och bland den fanns min julklapp från sonen!


Bara den var värd att komma hem för - en fantastisk fotobok med mina barnbarn! TACK!



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar